Hej alla, det är Petri Alanko här. Sedan juli 2011 har jag arbetat med Imaginaerums soundtrack baserat på skivans multitrackssessioner och originallåtarna av Tuomas (och en av Marco). Jag är rädd att en del av min text kommer att vara mer eller mindre tekniskt mumbojumbo, men jag ska försöka hålla det så läsbart som möjligt för er.

Lite historik: jag träffade Stobe Harju medan jag jobbade med Remedy Entertainments "Alan Wake" XBOX-spel för vilket jag komponerade soundtracket. Jag arbetade kortfattat  men nära med Stobe under spelets produktionsfas. För att vara ärlig måste han ha tycks om att få mig att gråta, verkligen. Varje visuell sak han nånsin visade mig fick mig att gråta. Uppenbarligen hatade han mig inte mycket, eftersom jag är här igen - och det har varit en väldigt läcker åktur! Bättre än alla tänkbara turer i nöjesparker; ibland känner du vinden mot ansiktet och saker kunde inte komma bättre, oavsett vad du gör. Sedan finns det något enstaka moment av "hur f-n får jag detta 16 takters riff till ett nio minuters monster?", en tanke som väckte mig under vad som verkade vara en veckas tid. Vilken smärta - och så enkel och elegant lösningen till sist blev! Massor av saker har bara klickat, vilket gör detta till ett av mina roligaste jobb någonsin och definitivt det mest originella. Vad jag gör är en passion, inte ett yrke. Jag kan leva på det, men utan gnistan som tänder mig skulle detta leverne suga.

Det finns väldigt många gnistor i detta projekt. Låt mig utveckla detta lite.

Processen att omvandla albumspår fyllda av orkester, keyboards, baser, gitarrer, pipor, percussion och sång till ett mayhem av sorg, lidande, glädje, längtan eller under är inte lätt. Det är en metod av analys kombinerad med magkänsla, i sitt bästa fall. Jag tror att jag tillgodogjorde mig lite seriös "blinking" (snabb beslutsfattning, en term lånad av Malcolm Gladwell) under förproduktionesfasen: jag fick lyssna på varenda låt om och om igen på Nightwishs Imaginaerum ProTools multitracksessioner - och klippte ut och målade vart okej fragment grönt. Om något lät som om det skulle vinna på vidare processering målade jag det orange eller gult, beroende på mitt tycke (eller en process som väntades för det speciella utklippet). Gult betydde "stäm om", orange "slå skiten ur det oavsett vad". Stäm om betydde vanligtvis att kasta om tonlägen tills de ursprungliga samplingarna inte längre gick att känna igen... Besluten var tvungen att fattas snabbt, eftersom jag snabbt förstod att ju mer jag tänkte på något, ju mer hade originalidén upplösts.

Jag minns en dag speciellt väl, vid början. Jag hade arbetat på ett enda spår hela dagen, druckit omkring 7-8 espressoshots, och till sist var det sista spåret uppdelat i grått ("funkar ej"), grönt, gult och orange. Arrangeringssidan såg lite full ut, så jag bestämde mig för att välja bara de färgade sektionerna... och jag tror at jag sket på mig då: där fanns - jag har precis kollat upp detta - 1073 små sektioner separerade från deras ursprungliga spår, i en enda låt. Multiplicera detta med antalet låtar på albumet, så kommer du fram till talet 12773, vilket min "imaginaerum raw material"-folder berättar för mig när jag trycker på cmd-I. (Storleken på mappen är 7.94 GB, för övrigt. Det är massor med material, med andra ord.) Efter en ledig helg tog jag en andra vända med materialet, och till min överraskning hade jag inte mycket att lägga till eller fixa.

Några av dessa klipp förvandlades sedan till huvudmappar, dessa till instrument, instrument kombinerades för att forma multiinstrument - och bit för bit hade jag lyckats ta fram ett virtuellt Nightwish! Fast inte riktigt, då detta var bara ensamma ljud, inte bitar av framträdanden i sig. Hur som helst skapade jag några tempolåsbara gitarr/basinstrument, som shreddade Nightwishriff från en enda ton som jag kunde byta medan detta spelades upp - men dessa instrument användes ofta under de orkestrala sektionerna, för att ge lite extra "oomph", och du kan _inte_ höra dem spela solo någonstans på soundtracket. Det som är högt och låter som en gitarr eller bas är Emppu eller Marco. Punkt slut. Jag gjorde liknande arbete med Jukkas trummor (åter tempolåsbara) men denna gång sprang jag in i mycket av hans grejer genom olika filter. Jag tog ofta pukspåren, plockade upp en rytm av vad han spelade och använde den rytmen för att kontrollera pitcharna som jag satte in i en resonator genom en keyboard. Resultatet lät som ett enormt basinstrument och måste vara svårt att tro på. Dessutom, lite av sången omvandlades till kör eller galet mässande. Marcos demoniska "down down, deeper down" i Ghostriver återdefinierade ordet "skrämmande" efter lite behandling. Du skulle inte vilja höra detta på natten, det lovar jag. Åtminstone ville inte min granne det - och han bodde 20 meter bort. Bodde. Flyttade. Marcos sång används på ett mörkgrått fält, för övrigt... Jag använde "kommersiella bibliotek" också, men ville lita på vad jag hade på Imaginaerumhårddisken.

(En sidonot: jag häpnade konstant genom processen på grund av faktumet att varje låt fortfarande låter som ett Nightwishspår, tack vara de starka personligheterna bakom framträdandena. Du kan inte dämpa eller stympa sann passion. Därmed basta.)

Det är antagligen meningslöst att säga att antalet spår per låt blev mardrömslikt ganska snart efter att jag startade. Jag har aldrig varit ett fan av "sätta ihop den trendiga Casioskiten och sjunga ovanpå det"-metoden, och än mindre har Nightwish varit det. Kombinationen av dessa två = satan i gatan... "Last Ride Of The Day" hade 327 spår totalt när den gick till mixning, med omkring 100 från bandet självt, och resten lades in för att förstärka action i scenen där det behövdes. Ibland var jag tvungen att ha två extra datorer som körde Vienna Ensemble Pro 5 (ett virtuellt instrument-nätverksapplikation, inte en orkesterplugg), kopplad till min huvuddator. Ja, mästaren hade två slavar - hmm... Jag önskar att jag hade några assistenter, jag med.

Jag vet att några av er upprepar "varför sådan uppståndelse? Varför måste denna otrevliga kille förstöra allt vi älskar?". Filmmusik är en annorlunda best. Det handlar inte om att egotrippa eller att hata originalmusiken (jag _älskar_ den, för övrigt, jag är också ett fan. "Hej,  mitt namn är Petri och jag är ett Nightwishfan."), det handlar om att betona bilden och storylinen. Att gripa tag i essensen och bygga känslorna selektivt efter detta. En visare man (måste varit min pianolärare) sa att filmmusik bygger verktyg för "att dissekera drömmarna vi ser och förvandla dem till tröst eller uppmuntran". Det finns två (tja, tre, för att vara ärlig) låtar som lämnades som de var: Slow, Love, Slow och Scaretale. Den tredje är I Want My Tears Back, typ.

En efter en omvandöades låtarna från Imaginaerum till ett soundtrack. Det har inte varit lätt - och hallå, det borde det inte varit; i kreativa fält är trygghetszoner för nio-till-fempersoner. Man måste lita på magkänslan, dock. Ingen nytta i att välja den hårda vägen bara för att den finns där. Några saker har omvandlats nästan av misstag, medan några har tagit längre tid. Det har varit en fin åktur, och det finns fortfarande några skarpa kurvor framför - men jag kan redan se sista raksträckan på denna berg-och-dalbana, och ni väntar alla för er tur på plattformen och ansluter er snart till åkturen. Jag är spänd inför att vara en liten bit av er upplevelse.

Vid ett par tillfällen har jag önskat att jag haft ett skjutvapen i studion, men bara vid ett par få. Mycket oftare var det vindmaskinen som saknades. Eller en rökmaskin. Ett multikilowatt-PA. En publik på mer än 20 000 människor... Hehe, antalet luftgitarrspelande i detta rummet har för flera månader sedan skjutit i höjden. Slutresultatet kommer att låta magiskt, och räds icke: originallåtarna och temana är starka. Jag mixar fjärde reelet av fem och kan inte bärga mig inför att se detta på bioskärmen.

Att vara del av denna besannade dröm är ett privilegium, och jag kan inte uttrycka min tacksamhet och stolthet på lämpligt sätt; ibland _är_ ord bara inte tillräckliga. Jag hoppas att soundtracket återger visare ord än vad jag just gjorde.

"My god, it's full of sparks!"

-Petri

Kära vänner till Nightwish och Imaginaerum.

Var ska jag börja. Mycket har hänt sedan den senaste uppdateringen, för mycket, för att skriva ännu en.

De senaste månaderna har varit en kamp med att få in alla visuella effekter i filmen så som de förtjänar att gestaltas. Medan jag skriver denna uppdatering jobbar man i Montreal väldigt hårt med det visuella. Eftersom vi fortfarande är på detta stadie kommer teasertrailern och trailerediteringen att få vänta ett tag.

Som några av er sett från Twitter har filmen uppnått ett picture lock. Detta betyder att ingen mer råeditering kommer att göras för filmen och alla tagningar har sin slutgiltiga längd så att teamet för visuella effekter kan avsluta dem. Naturligtvis slutar det inte där.

Vad vi gjort under den senaste månaden har varit att se igenom filmen och göra en lista av all adr (additional dialogue recording). Kortfattat. Gräva fram manus, se filmen, se var dialogen kan förbättras eller nya rader kan läggas till, märka ut dem, skicka ut dem, stänga manuset, låsa den jäkeln, få skådespelarna att göra nya rader, spela in dem, mixa och synka dem över de gamla raderna i filmen och voilà vi har den sista toppkvalitativa dialogen för filmen. Låter mundant, men många filmer har förbättrats åtskilligt på grund av denna procedur.

Soundtracket på Petri Alankos skrivbord mår utmärkt. Efter den sista editionen för filmen fanns det många saker som fick killen att bokstavligen slita håret ur huvudet. Jag gissar att det mestadels är frågor om synkning. Hur som helst, bandet är väldigt imponerat av vad de hört så långt och kom ihåg, det kommer bara att finnas några få låtar från Imaginaerum-skivan eftersom resten kommer att ha en mer biofilmsaktig känsla i sig. Jag har bett Petri att skriva en uppdatering specifikt för er alla som läser detta eftersom jag antar att ni blir ganska uttråkade av att läsa enbart mina rader.

När jag besökte Nightwishs Helsinkispelning förra lördagen med några vänner, inklusive Petri Alanko, var jag ganska säker på att vi hade några idéer som ni Nightwishfans skulle tycka om att höra i filmen. I alla fall, Nigthwish var lika fantastiska som alltid och jag fick verkligen kickar av att se de gamla vännerna backstage igen. Känsloladdat.

Som vanligt, att spara det bästa till sist är den uppenbara saken att göra. Teasertrailern finns på mitt skrivbord nu, vilket innebär att editionen för den råa versionen kommer att börja snart. Detta kommer dock att ta lite tid, för de visuella effekterna som skulle vara i teasern är fortfarande under tillverkning, ljudmix och färg återstår för dessa delar av filmen och därför kan vi inte förutse datumet, men trailern kommer ut förr eller senare hur som helst. Förhoppningsvis förr, kära vänner.

Under tiden, ha en magisk vårtid medan ni väntar på vinterns sista snöflinga (blink).

Stobe Harju - Regissör, Imaginaerum (Helsinki, Finland 12 mars 2012)

Kära vänner till Nightwish och Imaginaerumfilmen,

detta måste vara den svåraste uppdateringen jag skrivit eftersom mitt chefsarbete blir allt mindre frekvent. På grund av detta känner jag mig tommare än någonsin förut.

Som de flesta av er vet avslutade vi director's cut för filmen. Alla involverade i screeningsessionerna var väldigt nöjda och gav värdefull feedback som resulterade i director's cut-versionen. Jag kan säga detta nu, vi är väldigt, väldigt lyckliga med klippningen. Många människor förtjänar vår uppskattning, de är regissörer, co-writers, skådisar och producenter. Bearbetning behövs fortfarande för de visuella effekterna för att vi ska hålla oss inom budgeten. Denna fas gör så småningom filmen och är viktig för dess succé. Återigen, vi lever i spännande tider.

Filmskapande handlar mest om att släppa taget. Vid sidan av editeringen fick jag ta farväl av min goda vän och filmens editor, Methieu Bélanger, och hans fantastiska familj som anslöt sig till mig i Finland ett par månader. Hjärtat och själen Mathieu lade ner på denna film kan inte beskrivas i ord och jag är säker på att våra stigar kommer att korsas i framtiden och i ett annat projekt.

Nu ligger filmen i goda händer hos en av mina andra vänner, Joshue Sherrett, hans workshop och det stora teamet Vision Global i Montreal. Deras visuella effekter och deras tidiga konceptsketcher har tagit oss med storm flera gånger redan, och slutligen visar de oss meningen av ordet "magi". Tro mig när jag säger att vi har sett ganska spännande saker så långt.

Då mitt arbete fortsätter med dem fortsätter det även med Petri Alanko och soundtracket han producerarmed Tuomas. Det är mirakulöst hur dessa killar klarar av något alldeles annorlunda men samtidigt så liknande Imaginaerums albumspår. Det måste vara de 350 låtarna per spår på albumet som ger möjligheten till variationerna. De galningarna.

Det är bara en tidsfråga innan vi har något nytt och speciellt att visa er. Vi hoppas det är snabbt för vi kan inte vänta vi heller.

Under tiden skulle de underbara människorna som arbetar med Imaginaerum vilja tacka er alla och önska er en magisk jul och ett fantasirikt nytt år! Må alla era drömmar slå in.

Stobe Harju - Regissör, Imaginaerum (Helsinki, Finland, 18:e december 2011)

En fantastisk dag allihop!

Det är onsdag den nionde november och den första singeln från Imaginaerum, "Storytime", har äntligen släppts idag. Det är del 1 av en väldigt lång hemresa, efter 4 års skapande. Det får mig att känna mig lite sorgsen, ganska lättad och väldigt stolt. Sorgsen för att en viss resa till sist är över, lättad över att allting fungerat så bra, och stolt över bandmedlemmarna och imaginärernas ansträngning för att få detta kolossala projekt att fungera. Tack allihop.

Jag såg de första editeringarna av Imaginaerum The Movie för en vecka sedan. Stobe och Mathieu har arbetat med editeringen ett par veckor nu och de delar jag såg var väldigt övertygande. Demomusiken (av den tekniska magikern Petri Alanko) fungerar underbart, även om vi fortfarande måste leka runt med den en del. Specialeffektskillarna har också påbörjat sina arbeten, så när vi till sist har alla dessa lager samlade kommer lite sinnesexploderande filmmagi att födas. Just nu måste vi vänta tålmodigt och försöka att inte ligga på för mycket, och låta dem utföra sin magi.

Under tiden måste vi fortfarande ta tag i en massa promotion och rep.

Sådana spännande tider,

Tuomas

Kära vänner av Nightwish och Imaginaerum,

Fyra år har förflutit sedan den första idén till filmen föddes och när jag tänkte att Nightwish, Tuomas och jag bara var galna drömmare.

Som många av er vet har vi redan filmat filmens principiella foto, och detta bara på 18 dagar. Jag lovar er dock, materialet säger annat. Tagningarna vi fick på denna korta tid var oskattbara och det finns inget som helst som tyder på att vi hade bråttom.

Jag har lärt mig massvis sedan vi började filma. Alla måste förstå att de flesta spelfilmer, även sådana med underbara koncept, aldrig filmas. Teamet, profuktionslaget, jag och de flesta i bandet har kämpat och blött för att få igång tagningarna och för att få jobbet gjort. Me detta sagt måste man vara medveten om att många av kamperna fortfarande utkämpas efteråt, med visuella effekter, klippning, ljudmixning, soundtrack och distribution av filmen. Inget är tydligt när det kommer till att göra film. Däremot, med detta team: Våra producenter och postproduktionsspecialister, är det nästan omöjligt att misslyckas.

Nu, när editionsfasen har påbörjats och det inte finns så mycket mer att säga än att det går jättebra, att scenerna ser fantastiska ut och att jag har hemlängtan, försöker vi ge er så mycket godis som möjligt. Här är NÅGRA av namnen fårn vår underbara casting, som alla trodde på manuset och bidrog med framträdanden som jag aldrig sett maken till förut.

Francis X. McCarthy, Quinn Lord, Marianne Farley, Joanna Noyes, Ilkka Villi, Keyanna Fielding, Ron Lea, Victoria Jung, Hélène Robitaille, Stefan Demers, Anette Olzon, Marco Hietala, Tuomas Holopainen, Emppu Vuorinen och Jukka Nevalainen.

Ett slag har gått förbi med triumf av det mest underbara teamet tänkbart. Man kan tänka att det bara handlar om tur men tur kommer aldrig till oss utan hårt jobb, hjärta och tro. För egen del kan ajg inte tacka det fantastiska Montreal-teamet tillräckligt och er, Nightwishs fans, för att ni tror på detta projekt. Fortsätt med det. Det är fortfarande många mil kvar. Resan till Imaginaerum fortsätter, och för stunden vill jag säga tack för ert stöd.

Stobe Harju - Regissör, Imaginaerum (Montreal, Kanada, 9 oktober 2011)

PS. Max, jag känner mig tom nu när du inte kör mig till studion längre. Var är morgonkonversationerna och de starka billiga cigaretterna?